Måndagsunderhållning.
“Hej reklam.
Ideen med att ni alltid måste ha en lärare med er när ni är i verkstan är tydligen den bästa trots allt! Nu efter julmarknaden ser verstan för jävlig ut. Alla maskiner är missbrukade och det är ostädat. För att ni ska förstå, vilket ni tydligen har lite svårt för, är verkstan som typsnitt och skrivare för oss. Vi använder inte era datorer som bänkunderlag när vi sågar så använd inte vår planhyvelmaskin (som är inköpt med vår klasskassa) som bänk för att trycka affischer och svärta ner med bläck som förstör. Försök förstå och sätta er in i vår situation. Om ni FÅR vara där nere är det för att vi är snälla. Det är vi inte längre. Vi har möbelmässa nu och det är sjukt stressigt där nere och vi behöver verkligen den nu. Ingen kommer få vara där förutom form nu. Ni som har stökat till städar undan inte bara ert utan allt fortast möjligt. Om maskiner är förstörda är det ju perfekt nu när ni tjänat pengar, att ni betalar reperation eller nya! Självklart finns det dem som sköter sig, men det blir tyvärr kollektiv bestraffning.
p.sni är inte välkomna i vårt kök heller.
/Hälsningarform 10”
Svar:
“Hej Form!
Om inte alla läst mejlet vi tre reklamklasser möttes av idag så vidarebefordrar jag det.
Vi tycker alla att det är skittråkigt att era maskiner och ytor kommit till skada, men att en av er gör ett sånt här känsloutbrott under hela er linjes namn mot hela reklamlinjen är ohållbart. Vi samarbetar ofta och gärna över linjerna, och det är viktigt att stämningen oss emellan är god. Sån här kommunikation påverkar våra samarbeten negativt, och kastar en skugga över båda våra linjer.
Dyker det i framtiden upp situationer då någon vill tala för hela sin linje, se till att alla verkligen står bakom det som skrivs, så slipper skolan den här sortens onödiga krigsförklaringar.
Kärlek och respekt,
Tomas”
Svar:
“Hej Tomas och alla andra.
Det har visst blåst upp till storm på beckmansmailen. Josefins mail var undertecknat form10 så jag hoppas för all del att alla andra formare inte tagit illa vid sig. Mailet skulle kunna varit riktat mot hela skolan (alltså mode också) men vi är ju ständigt i verkstan och vet att mode hellre använder sina maskiner än våra. Det är inte på något vis så att Josefin eller vår klass tycker illa om reklam, tvärt om, men ibland när man har bråttom (som innan julmarknaden) kan det gå snabbt till och man glömmer göra fint efter sig. Det är bara tråkigt att det händer på vår arbetsplats, dessutom under en väldigt pressad kurs som vi i trean har. Jag håller med om att det var ett lite argt mail men det är ju samma visa efter varje julmarknad och ibland tryter tålamodet. Häng inte ut Josefin ensam, tror inte det var ett “känsloutbrott” (vilket lät lätt nedvärderande). Sen tycker jag knappast det är någon “konflikt”, det har blivit en höna av en fjäder. Säg gärna till hur vi istället skulle gjort er varse på att det blivit fel. Bättre att få det ur världen än att gå runt och gnälla, tycker åtminstone jag.”
Svar:
“Hej, vi i R12 förstår formelevernas sågning. Ur deras vinkelhake kan det inte ha varit så roligt. Kanske behövde vi en rejäl avhyvling.Men i stressade situationer är det lätt att bete sig som ett spån -har vi inte alla haft en skruv lös nån gång?
Låt oss i fortsättningen tillsammans fila på en lösning så vi bli mer sammansvetsade. Jag tycker vi låter detta inlägg bli den slutgiltiga spiken i kistan för denna konflikt.
God Jul önskar R12”
AND ON IT GOES.
